Tänk...
Idag är det 6 månader sen man låg på BB med förlossningsvärkar och väntade på att få möta den lilla människan som vi skapat. Ungefär vid den här tiden var jag öppen 8 cm och då mina värkar avtog, vilket förklarar varför vi fick vänta ända till kl 19:08 innan lillan behagade titta ut. Tufft var det, och ont gjorde det, men rackarns vilken häftig upplevelse!! Jag skulle kunna göra det igen och igen =D
För varje dag som går nu så kan hon bara mer och mer känns det som. Sitta själv kan hon om hon har stöd med armarna (tex sätter ner armarna och håller i benen), går om vi håller i henne i armarna, håller vi henne runt midjan eller under armarna formligen springer hon fram! Hon kan säga hej, kramas, pussas och en massa annat. Så härligt!! Så när M kommer hem så blir det till att fira vår lilla prinsessa.
Jag har börjat planera hur jag ska anlägga vår trädgård här hemma då våren börjar närma sig med stormsteg, jisses vad svårt!! Det enda jag kommit fram till än så länge är hur jag ska plantera utanför lekstugan. Skulle gärna plantera lite fina blommor längs husväggen oxå men känner mig kluven inför det. Vissa säger att det ska man inte göra för att det kan skada husgrunden, medan andra säger att det kan man visst göra bara man har en liten sluttning mellan husväggen och rabatten. Men jag får se hur jag gör som.
Annars rullar väl livet på som vanligt ungefär. Henke har åkt tillbaka till utbildningen nu så det dröjer väl kanske till sommaren innan han är hemma igen. Hörde något surr om att min syster ev ska flytta tillbaka till stan, vill inte!! Det har varit så lugnt och skönt nu då hon hållit sig borta så hon kan gott stanna kvar där hon är nu. Är man nästan 34 år och 4-barns mamma ska man väl kunna beté sig lite vuxet tycker man, men inte då. Är väl därför hon redan tappat två av barnen för att sen överge dom. Idag tex fyller hennes yngsta pojk 8 år, ska bli spännande och se om hon har så pass mycket ryggrad att hon iaf kan ringa och säga grattis till honom. Men har man inte brytt sig på två år så.... Det är ju så man får skämmas!
Nu blir det till att göra lite nytta medan godingen sover :)
För varje dag som går nu så kan hon bara mer och mer känns det som. Sitta själv kan hon om hon har stöd med armarna (tex sätter ner armarna och håller i benen), går om vi håller i henne i armarna, håller vi henne runt midjan eller under armarna formligen springer hon fram! Hon kan säga hej, kramas, pussas och en massa annat. Så härligt!! Så när M kommer hem så blir det till att fira vår lilla prinsessa.
Jag har börjat planera hur jag ska anlägga vår trädgård här hemma då våren börjar närma sig med stormsteg, jisses vad svårt!! Det enda jag kommit fram till än så länge är hur jag ska plantera utanför lekstugan. Skulle gärna plantera lite fina blommor längs husväggen oxå men känner mig kluven inför det. Vissa säger att det ska man inte göra för att det kan skada husgrunden, medan andra säger att det kan man visst göra bara man har en liten sluttning mellan husväggen och rabatten. Men jag får se hur jag gör som.
Annars rullar väl livet på som vanligt ungefär. Henke har åkt tillbaka till utbildningen nu så det dröjer väl kanske till sommaren innan han är hemma igen. Hörde något surr om att min syster ev ska flytta tillbaka till stan, vill inte!! Det har varit så lugnt och skönt nu då hon hållit sig borta så hon kan gott stanna kvar där hon är nu. Är man nästan 34 år och 4-barns mamma ska man väl kunna beté sig lite vuxet tycker man, men inte då. Är väl därför hon redan tappat två av barnen för att sen överge dom. Idag tex fyller hennes yngsta pojk 8 år, ska bli spännande och se om hon har så pass mycket ryggrad att hon iaf kan ringa och säga grattis till honom. Men har man inte brytt sig på två år så.... Det är ju så man får skämmas!
Nu blir det till att göra lite nytta medan godingen sover :)
Kommentarer
Trackback
